Mycket snack senaste tiden om hur det går för Sverige. Statsministern är frustrerad över att folk verkar tycka allt går sämre än vad det gör. Extremister påstår som vanligt att allt är åt helvete. Sanningen är att det går ungefär lika bra och dåligt som de gjort senaste 10-20 åren.
Det finns, som så ofta annars, flera orosmoln på horisonten. Samhället står alltid inför utmaningar av varierande storlek. Men nu gäller det faktiskt observerade resultat.
Fördelen med stora vanliga samhällsekonomiska nyckeltalen, såsom BNP, arbetslöshet och sysselsättning är att dessa mått kan ge oss en ganska bra indikation på hur väl saker fungerar för stunden. Problem i andra delar av samhällsekonomin syns nämligen förr eller senare i dessa siffror. Diagram längst ned.
Arbetslöshet. Inom politiken pratar man gärna om antal arbetslösa eller antal i arbete. Detta är rakt igenom förvirrande och skapar återkommande missförstånd. Det mest intressanta är alltid relativa mått – det vill säga hur stor andel (procent) av arbetskraften, befolkningen, eller dylikt, som har eller saknar arbete.
Det senaste året har arbetslösheten sjunkit lite. I vissa kommentarer låter det som att det är någon form av rekord som slagits. Men arbetslösheten varierar fortfarande kring samma nivå som den legat kring sedan mitten/slutet av 1990-talet. Inget mirakel har skett. Kommer ni ihåg när Reinfeldt & Borg skulle fixa “massarbetslösheten” för 10 år sedan? Gyllene tider.
Sysselsättningen har också ökat de senaste åren. Även detta har beskrivits med stora ord, inte minst genom att titta på antal personer i arbete. Tar vi även hänsyn till att befolkningen vuxit, vilket man alltid ska göra, blir utvecklingen avsevärt mer blygsam.
Sysselsättningsgraden, andel av befolkningen i arbete, är på ungefär samma nivå som den varierat kring sedan början av 00-talet. Men fortfarande lägre än den var på 1980-talet.
En välvillig tolkning är dock att det ser något bättre ut för sysselsättningsgraden, jämfört med arbetslösheten, åtminstone om vi jämför vissa åldersgrupper. Sysselsättningen är då lite högre om vi jämför senaste 20 åren. Det är ingen enorm skillnad, men en liten topp i vart fall.
BNP-tillväxten har också beskrivits som god. Visst, den var positiv under 2015. Men enligt de vanliga måtten har inget exceptionellt hänt jämfört med de senaste 25 åren. Sammantaget har jag därför svårt att se några tecken på att Sverige går exceptionellt bra just nu. Inte heller ser jag några tecken på att allt går ovanligt dåligt.
Å andra sidan kanske ovanstående kan betraktas som ett mirakel, om man jämfört med hur ofta det är “kris” i politiken. Jämt och ständigt, att döma av tidningsrubrikerna. Och särskilt senaste året med ovanligt många flyktingar.
Å tredje sidan kanske det är att betrakta som en kris att arbetsmarknaden inte fungerar bättre? Denna nivå av arbetslöshet har länge beskrivits som “massarbetslöshet” av företrädare för samtliga riksdagspartier. Dessa beskrivningar verkar dock ha avtagit något senaste åren. Det kanske återkommer till nästa valrörelse, vem vet.
Fortsätter de senaste månadernas goda utveckling vore det verkligen uppseendeväckande. Men liknande utveckling som den vi sett senaste året har vi även sett tidigare, bara för att sedan bli avbrutna av lågkonjunktur eller en global finanskris, eller något annat irritationsmoment.
Samhällsdebatten blir inte bättre för att folk slår på trumman för att vi ständigt befinner oss i kris eller upplever ett mirakel. I värsta fall leder det till att politiker fattar fel beslut, eller avstår från att fatta bättre beslut.
Diagram med data från SCB. Klicka för förstoring. Försumbar skillnad om man istället jämför arbetslöshet för 15-74 år.
Liten edit: uppdaterade sysselsättningsdiagrammet.
Erik Hegelund 