Språk och utbildning är troligen ingen mirakelmedicin mot arbetslösheten varken bland invandrare eller andra. Hittar vi på förklaringar som låter logiska men som egentligen inte förklarar de fenomen vi ser?

Hanne Kjöller på DNs ledarsida satte fingret på nåt intressant häromveckan: Trots att många säger att det svenska språket är nyckeln till integration av invandrare så kan hon notera att det finns många i Sverige som inte pratar (bra) svenska men ändå har bra jobb. I detta fall en cool engelskspråkig servitör. Det verkar inte vara så enkelt att språk räcker för att få jobb och språk verkar ofta förklara mindre än många verkar tro.

Några intressanta grejer: Skillnaden i sysselsättningsgrad (sysselsättningsgap) mellan in- och utrikesfödda är stor i Sverige, jämfört med andra länder. Men utlandsfödda i Sverige har ungefär samma sysselsättningsgrad som utlandsfödda i många andra länder. Sysselsättningsgapet kanske delvis därför kan förklaras av att Sveriges infödda befolkning jobbar mycket.

Människor med högre utbildning och mer färdigheter har i genomsnitt bättre framgång på arbetsmarknaden. Detta är logiskt om vi antar att utbildning ger färdigheter som är relevanta på arbetsmarknaden. Så även för invandrare. Långtidsutredningen 2015: “[Det verkar ej finnas några] signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på individens färdigheter”.

En optimistisk tolkning av resultaten som Långtidsutredningen diskuterar är att alla invandrare hade klarat sig bättre – i relation till infödda – om invandrarna hade haft mer färdigheter, till exempel kunde mer svenska. Jag skriver “optimistisk” eftersom jag tror att man ska tolka dessa saker mycket försiktigt av flera anledningar. Bland annat därför att mer utbildning och färdigheter bland invandrarna, eller alla andra, inte nödvändigtvis betyder att den totala sysselsättningen hade varit större (eller att arbetslösheten hade varit lägre). Detta tror jag är avgörande för resonemanget.

I början av 1990-talet ökade arbetslösheten och har sedan dess förblivit högre jämfört med decennierna dessförinnan. Arbetslösheten ökade både för unga och gamla; både för låg- och högutbildade (diagram nedan). Forskningen kring arbetslöshet är långt ifrån glasklar. Det verkar till exempel inte finnas några raka, enkla och stabila samband mellan villkoren för arbetslösa och anställda (till exempel a-kassa) och arbetslöshet. Resultaten för utbildningsinsatser är blandade, möjligen därför att det är svårt att mäta effekterna på något enkelt och tydligt sätt.

Varken a-kassa, utbildningsnivå eller utbildningsinsatser verkar kunna förklara varför arbetslösheten varit relativt hög i Sverige sedan 1990-talets början. Inte heller verkar något av detta vara den mirakelkur som det ofta beskrivs som. Till exempel har genomsnittliga utbildningsnivån ökat kraftigt även under den tid då Sverige haft hög arbetslöshet (diagram nedan).

Allt detta skulle kunna tyda på att efterfrågan på arbetskraft varierar av andra skäl än vad som kan förklaras av arbetskraftens villkor eller färdigheter (lite diskussion och källor här).

Om arbetskraftens egenskaper eller villkor inte är den avgörande förklaringen till hur väl arbetsmarknaden fungerar måste vi kanske förstå både arbetsmarknaden och det vi brukar kalla för “integration” på något annat sätt.

Överdriven logik?

Men varför tror så många debattörer sig säkert veta att det är just det svenska språket eller utbildning som är nyckeln till svensk arbetsmarknad – trots att dessa saker, arbetskraftens färdigheter, verkar vara en svag förklaring till helheten?

Nicholas Taleb beskriver i sina böcker The Black Swan och Fooled By Randomness hur människor ofta rationaliserar oförståeliga saker i efterhand. Vi ser något hända, förstår ingenting men nöjer oss inte med det. Istället börjar vi i vårt huvud skapa en egen tankeram och historia, i vilken verkligheten ter sig rationell, logisk och sammanhängande.

Vi verkar generellt ha svårt att acceptera att världen till stor del är helt oförklarlig. Många saker avgörs av slump, tur och otur. Och det verkar gälla både amatörer och glada experter.

Kanske är det samma sak här. Vi kanske förväxlar relativa skillnader med verkliga förklaringar. Utbildning förklarar möjligen en människas situation i relation till andra. Men det verkar inte förklara varför så många människor varit arbetslösa till och från sedan 1990-talets början. Med en annan ekonomisk utveckling och/eller annan finans- och penningpolitik hade kanske samma språkkunskaper som idag räckt för att många fler skulle haft ett arbete. Eller så hade denna andra utveckling/politik i sig medfört att arbetskraften fått andra färdigheter, genom offentlig utbildning, genom utbildning inom företagen eller genom att lära sig saker på de jobb som eventuellt hade skapats genom högre efterfrågan.

Vi tror oss förstå att “bristande språkkunskaper” bland invandrare förklarar ett komplext samhällsfenomen och dessutom låter det rationellt. Alltså en form av rationalisering. Kanske lite som en killgissning?

Några diagram. Klicka för förstoring.

  1. Arbetslöshet per ålder.
  2. Arbetslöshet, utbildningsnivå män och kvinnor, från Finanspolitiska rådet
  3. Eftergymnasial utbildning, från SCB.

d3

fprfpr2

folk_utbniv

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s