Hur stor skillnad är det på vänstern och högerns ekonomiska politik?

Publicerad i Magasinet Arena nr 6 2015

Lika som bär

När den rödgröna regeringen presenterade höstbudgeten slog Moderaterna på stora trumman och hävdade att skattehöjningar kommer leda till färre jobb och ökat ”utanförskap”. Svenskt näringsliv menade att de rödgrönas politik är ”jobbfientlig”. På liknande vis var kritiken från vänstersidan lika hård tidigare, mot den borgerliga Alliansens ekonomiska politik när de satt i regeringsställning.

Alla politiska partier pratar om jobben. Om hur just deras geniala förslag ska få ned arbetslösheten. Tonläget är hårt och förslag från motståndare sågas jäms med fotknölarna.

Men synar man den ekonomiska politiken i sömmarna och vilka tankar som ligger bakom, verkar skillnaderna mellan partierna vara mycket små. Alla riksdagspartier förespråkar att staten ska hålla nere statsskulden. Att kalla svensk ekonomisk-politisk debatt för en konsensuskultur är snarast ett understatement.

Likriktningen är fascinerande eftersom synen på arbetsmarknaden är central för hur vi ser på samhällsekonomin och vad som egentligen är politikens möjligheter eller ansvar. Måste regeringen låna 2000 miljarder för att pressa upp efterfrågan på arbetskraft? Eller kommer marknadsmekanismerna på arbetsmarknaden se till så löner och priser matchar varandra så bra att alla som vill ha jobb kan hitta det?

Hur blev likriktningen så total? En ledtråd: Den rödgröna regeringens politik mot arbetslösheten utgår från samma typ av teori om jämviktsarbetslösheten som den borgerliga Alliansens utgick ifrån under sin regeringstid.

Teorin om jämviktsarbetslösheten söker den lägsta möjliga nivå av arbetslöshet som Sverige just nu tål om vi inte ska få problem med inflation. Arbetslösheten antas, i denna version av teorin, på lång sikt främst avgöras av hur villkoren för arbetslösa och anställda ser ut. Förändringar i efterfrågan ska enligt teorin inte ha någon långsiktig effekt. Det är alltså till exempel meningslöst för staten att ta stora lån och investera i saker eftersom det inte kan sänka arbetslösheten annat än tillfälligt. Inom nationalekonomin finns många olika teorier om arbetslöshet. Många förkastar helt denna teori om jämviktsarbetslösheten.

Jag ringer Janine Alm-Ericson, ekonomisk-politisk talesperson för Miljöpartiet, ett parti som många upplever har ett alternativ syn på ekonomisk politik.
– På kort sikt kan efterfrågan påverka jobben, men på medellång och lång sikt verkar det inte ha samma effekt. De viktigaste åtgärderna för att få ned arbetslösheten är att förbättra matchningen på arbetsmarknaden, inte minst genom utbildningsinsatser, och förbättra infrastrukturen på bostadssidan och få bort bostadsbristen.

Detta är en utmärkt sammanfattning av den dominerande teorin om jämviktsarbetslöshet.

Exakt var jämviktsarbetslösheten befinner sig idag, går inte att säga säkert. Konjunkturinstitutet menar att jämviktsarbetslösheten de närmaste åren ligger kring 6 procent. Denna bedömning redovisas också utan någon mer ingående kritisk kommentar i den socialdemokratiska regeringens budgetproposition som både Miljöpartiet och Vänsterpartiet varit med och arbetat fram.

Detta är en viktig förklaring till att regeringen aviserat att den vill minska budgetunderskottet och gå med överskott till 2019. Detta trots relativt hög arbetslöshet, historiskt låga räntor och låg inflation.

Jag mejlar Ali Esbati, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, ett parti som många upplever har en radikal syn på samhällsekonomin. Vänsterpartiet är kritiska till det finanspolitiska överskottsmålet men vill ändå ha en budget i balans och arbetar alltså inte för att staten ska några stora lån.

– Det finns absolut seglivade och problematiska ”överstrukturer” i den ekonomisk-politiska debatten. Samtidigt är det fel att säga att alla partier i riksdagen arbetar utifrån liknande synsätt. Jag vet att vi i Vänsterpartiet inte gör det, även om vi har varit med och förhandlat om en budget där vissa sådana principer har utgjort en utgångspunkt.

Inom nationalekonomin finns en mängd olika teorier om arbetslöshet. Många ekonomer förkastar helt tanken att den stora förklaringen till arbetslösheten är en strukturell jämviktsnivå som primärt bestäms av villkoren för arbetskraften. Detta kan få stora konsekvenser för finans- och penningpolitiken.

Om det inte finns någon sådan jämvikt på arbetsmarknaden, eller vi inte vet var en sådan befinner sig, kan regeringen vara tvungen att pressa ned arbetslösheten genom att till exempel låna stora summor till finanspolitiken eller på annat sätt pressa upp efterfrågan.

Strax före sommaren 2015 föreslog LO i en rapport att regeringen ska låna för att få ned arbetslösheten i sin rapport Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner. I rapporten sågar man just tanken på att vi säkert vet var jämviktsnivån för arbetslösheten ligger. Detta var en total omsvängning jämfört med både vad LO sagt tidigare. Kan en liknande total makeover vara möjlig i riksdagspolitiken?

Ett sätt att illustrera samstämmigheten i diagrammen nedan. Vänstra diagrammet från S-regeringens budgetproposition hösten 2015 (s 158). Högra diagrammet från Alliansregeringens vårbudget 2014 (s 102). Båda diagrammen redovisar Konjunkturinstitutets bedömning av den teoretiska jämviktsarbetslösheten vid tillfället.

bp

Advertisements

2 thoughts on “Hur stor skillnad är det på vänstern och högerns ekonomiska politik?

  1. Jag undrar, när de säger att staten inte kan påverka arbetslösheten på lång sikt, menar de att om staten gör något NU så kommer det inte leda till att arbetslösheten påverkas för evigt? Typ det är meningslöst för staten att göra något nu för effekterna kommer inte hålla i sig för alltid? Låter lite som “det är meninglöst att städa för det blir ändå stökigt igen på lång sikt”? Eller menar de att om staten gör något idag så kommer samma grej inte funka i morgon? Som att arbetslöshet är en sjukdom som utvecklar resistens mot medicinen? Som ett specialvapen i ett TV-spel som bara går att använda en gång?

    Hur som helst önskar jag att vänsterpartiet vågade utmana det här finanspolitiska konsensus mer. Ifrågasätta föreställningen om att staten är som ett hushåll. Känner lite att vad ska vi med ett socialistiskt parti till om de ska ta konservativa nationalekonomiska teorier för givna? Jag menar, jag är glad att vänsterpartiet finns, enda anständiga partiet i riksdagen. Men känns som att de är alldeles för försiktiga. Önskar att de försökte skapa debatt kring vad det är för ekonomiska principer vi följer, och om de verkligen är hälsosamma för samhället.

    Like

    1. Detta är inte nödvändigtvis höger-vänsterfråga. Teorin hävdar förenklat: regeringen kan pressa ned arbetslösheten tillfälligt, t.ex. genom att anställa fler. Men om vi då hamnar under jämviktsnivån ökar inflationstakten & förr eller senare kommer arbetslösheten återgå till jämvikten. Ist bör politiken fokusera på sänkt a-kassa, mer utbildningsinsatser, ökad konkurrens på varu- & tjänstemarknader. Både typiska höger/vänsterlösningar möjliga.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s