Oklart samband mellan lönesänkningar och jobb

Publicerad i Dagens ETC  2015-12-03

Företrädare för Svenskt Näringsliv brukar hävda att de lägsta lönerna i Sverige är för höga. Likaså politiker från flera partier. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, har under lång tid argumenterat för att arbetslösheten troligen skulle gå ned om lägstalönerna sänktes. Tidningen Expressens ledarsida hoppades så sent som i augusti i år att Moderaterna skulle ta tag i frågan. Förutom fler jobb menar många att detta är viktigt för ”svaga” grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Logiken är till synes enkel: Lägre löner – billigare för arbetsgivarna att anställa – fler jobb. Särskilt bra om den arbetssökande inte har så mycket färdigheter. Hellre låg lön än ingen lön.

Men vad är då rätt lön?

Hur vet vi då om lönerna är för höga eller för låga? Det finns det inget enkelt sätt att testa. Försäljningen av varor och tjänster ska förutom löner bland annat betala ränta på eventuella lån och investeringar. Men exakt vad som är den rätta balansen mellan de olika utgifterna på kort och lång sikt är ofta svårt att säga säkert. Trots den till synes enkla logiken är forskningsresultaten blandade. Forskarna är inte oeniga om huruvida en person får jobb om denne går med på en lägre lön. Och alla är överens om att lönerna kan bli för höga, med hänsyn till priserna som betalar för det lönearbetarna producerar. Det forskningen är intresserad av är effekten på samhällsnivå vid förändringar av många löner samtidigt. Det har publicerats enorma mängder studier på ämnet. Faktum är att frågan kan vara en av de mest studerade inom nationalekonomin. En stor mängd forskning stödjer Svenskt näringsliv och Calmfors linje.

Högre lön gav fler jobb

De flesta studier menar dock att den negativa effekten av höjda lägstalöner är liten, sett till antalet jobb. Många studier har haft svårt att visa någon betydelsefull effekt över huvud taget. Några studier har även funnit det omvända – att högre löner skapar fler jobb. En annan översikt gick igenom 16 publikationer på Storbritannien, totalt omfattande 236 resultat, ledd av Megan de Linde Leonard, ekonomiforskare vid Hendrix College, Arkansas. Deras samlade bild visade att förändringar av minimilöner generellt har försumbara effekter på sysselsättningen. Dock verkar delar av arbetsmarknaden påverkas mer än andra. Men eftersom den totala effekten verkar oklar kanske detta främst påverkar vilken typ av arbetstillfällen som uppstår, snarare än den totala mängden jobb. Hristos Doucouliagos och Tom Stanley vid Deakin University, Australien, jämförde i en studie publicerad 2009, hela 64 tidigare vetenskapliga analyser gjorda på USA, publicerade sedan 1950 och framåt. De fann framförallt två intressanta saker. Dels att det inte tycks finnas något klart samband mellan minimilöner och sysselsättning.

Publication bias

Men dessutom verkar det finnas en tendens att de empiriska resultat som stödjer lönesänkar-tesen i större utsträckning blir publicerade (”publication bias” på engelska). Vad detta beror på är omöjligt att säga. Det betyder med största sannolikhet inte att forskning censureras – det saknas trots allt inte avvikande resultat. Men det kan betyda att forskare som kommit fram till avvikande resultat väljer att inte publicera sina resultat. När Doucouliagos och Stanley justerar för detta genom en statistisk analys, återstår ”litet eller inget bevis för ett negativt samband mellan minimilöner och sysselsättning”. Varför verkar verkligheten inte stämma med en så självklar teori? Diverse olika förklaringar har framförts. Dels kan det vara svårt att mäta den verkliga effekten. Dessutom skiljer det sig åt mellan olika länder, vilket försvårar forskningen ännu mer.

Det kan handla om makt

En annan tänkbar förklaring är makt. Eftersom vi inte vet vad som är exakt rätt lönenivå, varken för helheten eller för någon enskild person, kan lönerna även hamna för lågt. I branscher med låga löner är ofta villkoren dåliga och den fackliga organiseringen svag. Regleringar eller avtal som höjer de lägsta lönerna kanske helt enkelt rättar till detta. Det kan även vara så att regleringar som höjer de lägsta lönerna, medför att de högsta lönerna pressas ned. Totalt sett påverkas i så fall inte sysselsättningen, men fördelningen av löner och inkomster mellan olika grupper inom en bransch. Ofta tänker man sig att sambandet går från produktivitet till lön. Såsom, först ökar arbetarens produktiva förmåga, därefter höjs personens lön. De två holländska forskarna Servaas Storm och Ro Naastepad har i flera publikationer argumenterat för att sambandet dessutom kan vara omvänt. Om lönerna höjs kan det medföra ökad produktivitet. Utifrån detta menar de att regleringar på arbetsmarknaden kan vara positivt för produktiviteten.
Om till exempel anställningsskyddet skärps, så det blir svårare att avskeda anställda, kan det öka incitamenten hos företagen att investera mer i de anställda. Detta kan då leda till ökad produktivitet, vilket Storm och Naastepad tycker sig finna stöd för i data när de jämför OECD-ländernas utveckling sedan 1980-talet.

Om sambandet mellan lägstalönerna och sysselsättningen är svaga kan vi behöva en annan förklaring till varför vissa ”utsatta grupper”, som det brukar heta, verkar ha svårt att få jobb. En sådan skulle kunna vara att arbetslösheten helt enkelt beror på något helt annat, till exempel svag export eller bristande ekonomisk politik. Och att det är detta andra som i sin tur skapar utsatthet och svaga grupper.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s