Lärdomar av Alliansen: sänkt a-kassa skapar inte jobb

Publicerad i Dagens industri 2014-09-08. Graferna fanns ej med i tidningen.

akassa

inv

****

För att få ned arbetslösheten och uppnå full sysselsättning krävs ett ändrat synsätt. Politiken bör därför inriktas på att öka investeringstakten snarare än att skruva i socialförsäkrings- och skattesystemen, skriver Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, nationalekonomen Erik Hegelund, ekonomhistorikern Tony Johansson och ekonomen Josef Taalbi.

Snart sagt varje reform som alliansregeringen genomfört sedan 2006 har motiverats med att denna ska skapa jobb. Framför allt en rad sänkningar av ersättningar till arbetslösa och sjuka samt flera skattesänkningar. Trots detta har arbetslösheten ökat sedan alliansregeringen tillträdde.

Regeringens uttalade ambition har varit att kombinera piskor, främst åtstramningen av arbetslöshetsförsäkringen, med morötter, främst jobbskatteavdraget, i syfte att öka inkomstskillnaderna mellan att arbeta och att vara sjuk, arbetslös, föräldraledig eller pensionär.

Utbudet av arbetskraft ska då öka och enligt den teoretiska modellen följer efterfrågan efter. Arbetslösheten väntas då falla, dels som en effekt av att löntagarna blir försvagade, dels som en effekt av att skillnaden mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst faller. Det ska göra det lättare att åstadkomma jämvikt i fördelningen av produktionsvärdet, varvid löne-pris-spiraler blir mindre sannolika. Således faller då det som brukar benämnas jämviktsarbetslösheten, det vill säga den nivå av arbetslöshet som krävs för att upprätthålla stabil prisökningstakt.

Regeringen menar att deras politik har varit strikt vetenskapligt förankrad. Exempelvis motiverades sänkningen av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen (prop. 2006/07:15) med OECD-forskning som indikerade att en sänkning av ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen med 10 procentenheter skulle leda till 1,2 procentenheter lägre jämviktsarbetslöshet.

Sedan dess har ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen fallit för en medianinkomsttagare med 17 procentenheter från 2006 till 2011. Det finns ett antal mått på förändringarna i arbetslöshetsförsäkringens generositet som ger lite olika resultat, men det är knappast en orimlig uppskattning att jämviktsarbetslösheten borde ha fallit med omkring 2 procentenheter om de effekter som OECD uppskattade vore riktiga. Regeringen har dessutom vidtagit flera andra åtgärder utifrån samma typ av resonemang, som borde verka i samma riktning.

Men i själva verket har jämviktsarbetslösheten sannolikt ökat. Att estimera jämviktsarbetslösheten är vanskligt, men konjunkturinstitutet uppskattade den till 6,1 procent 2006 medan de i dag uppskattar den till 6,5–7 procent.Invändas kan att under denna period drabbades Sverige av den globala finanskrisen. Men jämviktsarbetslösheten ska vara oberoende av sådana faktorer – den styrs av institutionella faktorer såsom arbetslöshetsförsäkringen, fackföreningarnas styrka och löneförhandlingsmodellers konstruktion.

Att resultat uteblivit måste naturligtvis få konsekvenser för politiken. Utvecklingen i Sverige visar nämligen på vad ett antal avancerade studier som inkluderar flera länder och långa tidsperioder visat: Det finns inget tydligt och enkelt samband mellan arbetslöshet och a-kassa. Tvärtom tyder mycket på att generös a-kassa har flera positiva effekter för ekonomins effektivitet och utvecklingspotential.

Vi menar att en politik för full sysselsättning måste ha ett helt annat fokus än det som alliansregeringen har valt. Utgångspunkten för denna politik måste vara den aggregerade efterfrågans påverkan på sysselsättning och arbetslöshet. Ett exempel som tydligt illustrerar vikten av detta är att Sverige aldrig i modern tid uppnått en arbetslöshetsnivå som kan betraktas som full sysselsättning med mindre än att 20 procent eller mer av BNP varaktigt har avsatts till investeringar. Politiken bör därför inriktas på att öka investeringstakten snarare än att skruva i socialförsäkrings- och skattesystemen.

För att få upp investeringarna krävs en efterfrågeinriktad politik som också syftar till att stimulera innovationer och öka produktiviteten.

En socialdemokratiskt ledd regering måste skyndsamt påbörja det arbete som denna regering bevisligen varit oförmögen till att fullfölja: Att utforma en ekonomisk politik som på allvar kan bidra till full sysselsättning.

Erik Hegelund, nationalekonom
Tony Johansson, ekonomhistoriker
Josef Taalbi, ekonomhistoriker
Daniel Suhonen, chef Katalys institut för facklig idéutveckling

Se även tonyjohansson.eu, intressant forskning här och här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s